Kärlekens misslyckande
Tvåsamheten tycks vara en av de djupast rotade tendenserna i den svenska kulturen och samhället. Trots att mycket har hänt med våra föreställningar kring kärlek och familj de senaste hundra åren så är det huvudsakligen formerna och ramarna för tvåsamheten som har förändrats – själva fenomenet i sig står nästan ohotat. Men det finns undantag och under det senaste årtiondet har relationsanarkister kämpat med frågan om hur det kan bli möjligt att leva utanför den där nästan tvångsmässiga traditionen. Hur sliter vi oss från några av våra mest inbitna livsmönster? Hur kan ett bättre liv konstrueras? För att svara på den typen av frågor måste vi dock förstå vad den romantiska tvåsamheten verkligen är. För är det verkligen bara traditionen som gör att så många finner den både självklar och lockande, så oerhört svår att leva utan? Var passar det känslomässiga äventyret och den sanna kärlekens spirituella värde in i bilden? Och den brinnande, destruktiva svartsjukan?
Idag publicerar Tankesmedjan raljera Kärlekens misslyckande, en kort skrift om den moderna romantiska kärleken och relationsanarkistiska visioner och metoder. Vi tar upp några av de misstag som relationsanarkistiskt tänkande och kritik tenderar att begå: sammanblandandet av traditionella normer och romantiska relationer; en relationsetik byggd på samma individualism som egentligen redan dominerar samhället; användandet av liberal ideologi för att uppnå jämlikhet i nära relationer; ett ensidigt fokus på normkritik. Läs Kärlekens misslyckande [pdf]
Läs även Toffts artikel om romantisk undergångsfilosofi på relationsinstitutet.org som handlar om liknande problem.
Bild: Interacting Arts RA-hjärta av Liftarn enligt Creative Commons Attribution-ShareAlike 2.5
Tankesmedjan RaljeRA 
Jag hittar ingen kontaktinformation så jag försöker här.
Jag ska skriva B-uppsats i sociologi i slutet av terminen och efter att ha läst Kärlekens misslyckande blir jag allt mer sugen på att behandla tvåsamhet och romantik på något sätt. Jag hittar många spännande trådar i er text som jag tycker att det vore intressant att spinna vidare på.
Jag skulle förstås referera enligt konstens alla regler, men vill ändå kolla hur det skulle kännas för er? Finns det till exempel risk att jag föregriper någon pågående process?
Naturligtvis får du använda det vi har skrivit precis som du vill, vi blir bara glada om det kan vara till nytta. Den process som för tillfället pågår här är en vidare analys av familj och äktenskap i ett aningen längre historiskt perspektiv, men det är inget som du behöver ta hänsyn till.
Pingback: En modern sexualmoral | Relationsinstitutet