Tankesmedjan RaljeRA

Självförverkligande relationsanarki och demokratiseringen av intimsfären

G_steinem_2011

Enligt sociologen Anthony Giddens lovar moderna former för kärlek och intimitet en demokratisering av intimsfären. Genom öppen kommunikation och reflektion kan vi bygga något bättre än vad traditionen har att erbjuda. I Kärlekens misslyckande kritiserade vi Ludvig Moritz försök att knyta samman Giddens sociologi och relationsanarkistiska målsättningar. Som vi visade är Giddens i grunden romantiker och projektet är därför ytterst vanskligt. Men det finns egentligen mycket mer att säga om demokratiseringen av intimsfären. Särskilt om vi fokuserar på hur demokratiska medborgare förväntas bygga sina självidentiteter. Det är också ett sätt att förtydliga vad vi menar med självförverkligande relationsanarki, i motsats till relationsanarkism.

Feministisk kritik av dominansrelationer inom familjen har nog varit viktiga för drömmen om om en demokratisk intimsfär. Genom ekonomiskt beroende och andra maktobalanser har kvinnor tvingats stanna i dåliga familjesituationer, men ekonomisk självständighet och bättre möjligheter till skilsmässa gör att relationer numera kan förhandlas fram, och väljas, utifrån verkliga behov och önskemål. Feministisk kamp och kritik har alltså banat vägen för att vi ska kunna formulera om vår relation till oss själva och varandra utifrån nya, mer demokratiska värderingar. Men för Giddens handlar det inte om kamp, utan mer av nåt slags postkampsamhälle. Nu är det reflexivt identitetsarbete som behövs.

I USA har Gloria Steinem utvecklat sitt feministiska tänkande i en liknande riktning – istället för direkt kamp måste självförtroende sättas i centrum. Men som Barbara Cruikshank har påpekat så är självförtroendet här inte en personlig, utan i allra högsta grad en politisk fråga – på svenska kanske vi kan tala om en peppolitik. Det är en politik som kretsar kring hur vi etablerar identitet, subjektivitet och sociala relationer. Genom frigörelseterapi ska människor komma till insikten att deras eget självförverkligande är i samklang med hela samhällets behov. Olika behov behöver alltså inte stå i konflikt med varandra. Genom olika tekniker (eller teknologier) kan vi etablera ett själv som är i samklang med allmänhetens behov. Biografiska teknologier är särskilt viktiga, tekniker för att formulera livsberättelser som sätter oss på rätt spår, stärker självförtroendet och skapar balans i samhället [1].

För Steinem innebär detta att individer måste ta ansvar för sina egna liv genom att ställa sig under rådgivande och utbildande experter: föräldrautbildare, terapeuter, socialarbetare, livscoacher, Herman från Raw Man. Genom experternas hjälp ska vi bearbeta våra egna psyken och livsupplevelser och på så sätt uppnå frihet. Målet är alltså att vi alla ska lära oss att på egen hand, eller med hjälp av de som vet bättre, forma oss själva till nytta för samhället. Den frihet som vi uppnår på det sättet kan nog sägas vara liberaldemokratisk [2].

Det är den här typen av uppmaningar vi är kritiska mot i Dr. Andies relationsanarki. Att vi ska söka vår inre kärna och sätta upp rimliga mål där våra egna begär successivt anpassas efter det idealet. (Ett ideal som stavas kravlöshet.) Vi talar här om ett regerandekomplex, en uppsättning teknologier som leder till en viss typ av individer. Demokratin behöver den här typen av självreglerande subjekt, men det är i regel inte de demokratiska parlamenten som utvecklar teknikerna för att skapa demokratiska medborgare. Det är snarare samhällsvetenskaper, sociala program och liknande som drar det lasset [3].

Jennifer Henderson [4] har analyserat hur managementlitteratur använder sig av idéer från återhämtningsfeminismen (recovery feminism, peppfeminism är kanske ett alternativt ord på svenska). Tanken är att vi ska vara oss själva, eller växa in i de själv som vi egentligen alltid har varit, och låta arbetsplatsen bli den primära scenen för personlig utveckling. Vi ska alltså inte bara forma våra jagberättelser för det allmänna bästa utan också för arbetsköparens mål. Metoden kan användas för att skära ner kostnader genom att ersätta styrning i organisationers mellanskikt med självdisciplin.

För Gloria Steinem är idealbilden av den som behöver återhämtning/pepp den lilla flickan som skadats av patriarkatet [5]. Men retoriken/genren har även historiska rötter i en mycket annorlunda tradition. Redan 1859 skrev Samuel Smiles en bok om självhjälp som radar upp exempel på ”self-made men – imperial officers, industrialists, inventors, missionaries.” Arbetsvilliga män som genom sin egen virilitet lyckas övervinna svårigheter och ta sig framåt i livet. Precis som för Steinem är deras individuella självförverkligande även bra för samhället, men Smiles har inga problem med att även vända på steken. Det är inte bara individer som får ta smällen för sina egna brister, även nationer och raser får vad de förtjänar. En lat ras eller nation har därmed gjort sig förtjänt av att koloniseras av ett mer energiskt folk [6].

På ytan är det här något annat än vad återhämtningsfeminismen förordar, och därmed också ganska långt från både Moritz och Dr. Andies visioner. Men när retoriken hämtas upp av managementfolket blir likheterna tydligare, påpekar Henderson. Genom att anamma kvinnliga ledarskapsstrategier ska chefen coacha de anställda till att bli en del i det manligt homosociala samarbetet. En chef med insikt i empowerment och pepp ska producera pojkar (eller vita pojkar, för att vara mer exakt) [7].

När samhället genomsyras av den här sortens disciplin behöver inte självförverkligande relationsanarki förorda vare sig imperialism eller uttalad androcentrism. Den som okritiskt arbetar för liberaldemokratisk självdisciplin stärker samtidigt även många andra, mer tydligt obehagliga tendenser. Därför måste relationsanarkismen sträva i en annan riktning. Ett första steg är att skärpa vår kritik av samtidens disciplin och kontroll.

[1] Barbara Cruikshank, ”Revolutions within: self-government and self-esteem” Economy and Society Volume 22 Number 3 August 1993. Se s. 327-328

[2] Cruikshank s. 329-331

[3] Cruikshank s. 340

[4] Jennifer Henderson, ”How to manage yourself: ‘Feminism’ and recovery in the new managerial discourse” Tessera Vol. 22 1997

[5] Henderson s. 19-20

[6] Henderson s. 20-21

[7] Henderson s. 21-23

Bild: Gloria Steinem från Ms. Foundation for Women

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 16 februari, 2015 by in Relationsanarkism and tagged , , , .

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Twitter

@raljera på twitter
Follow Tankesmedjan RaljeRA on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: