Tankesmedjan RaljeRA

Finns staten? Finns patriarkatet?

I en artikel i British Journal of Sociology diskuterar Colin Hay hur staten bäst ska analyseras. Den grundläggande frågan är om staten över huvud taget finns, och frågan kan enligt Hay vidgas för att gälla alla former av abstraktioner som patriarkat, klass och kapitalism. När Fanny Åström för en tid sedan liknade män som slår kvinnor vid patriarkatets polis kände jag mig manad att titta på Hays artikel igen för att bena lite i likheterna och skillnaderna mellan stat och patriarkat. Hur långt går det att dra liknelser av den typen?

Det finns olika sätt att kritisera begrepp som stat och patriarkat för att vara fiktioner. En del påstår till exempel att orden inte syftar på ett verkligt ting där ute i världen. I vardagliga situationer är det särskilt vanligt att folk hävdar att patriarkatet inte finns, men även staten, som de flesta till vardags accepterar som en del av verkligheten, kan påstås vara en fiktion. Det är möjligt, påpekar Hay, att definiera begreppen så att de klart och tydligt misslyckas med att syfta på något som finns i verkligheten. Men en mer försiktig definition har ändå problemet att det är omöjligt att definiera staten eller patriarkatet på ett sätt som visar att de, bortom alla tvivel, existerar. För vad säger egentligen att alla dessa myndigheter, processer och tendenser verkligen är uttryck för ett och samma ting – en stat? Hur vi än formulerar definitionen kan de lika gärna ses som en mångfald snarare än en enhet. Vi kommer därför aldrig komma helt ifrån diskussionen om huruvida staten och patriarkatet verkligen existerar.

Här ställer Hay två perspektiv mot varandra. Å ena sidan filosofisk realism, som ändå hävdar att staten existerar, å andra sidan ett slags som-om-realism, som erkänner att begrepp som stat (eller patriarkat) är besvärliga, men som håller kvar vid dem för att de är analytiskt användbara. Det viktiga är inte huruvida staten eller patriarkatet existerar som avgränsbara ting, det viktiga är istället i vilken mån begreppen hjälper oss att förstå verkligheten bättre. Fanny Åström drar åt ett liknande håll med påpekandet att patriarkatet inte kan bevisas, eftersom det är en teori som förklarar samband i samhället.

För feminismens del medför det som Hay kallar för filosofisk realism vissa risker. Analysen separerar, enligt Hay, struktur och handlingar, så att strukturen tycks finnas där bakom oavsett vilka handlingar som människor utför. När en patriarkatsteori tar den här formen innebär det att den patriarkala strukturen tas som en djupare sanning, och det politiska resultatet kan lätt bli att det tycks omöjligt att göra något åt problemet. Vad vi än ser i världen så finns ju trots allt den underliggande strukturen där. Hays som-om-realism betonar istället att strukturen bara är människors handlingar sedda ur ett särskilt perspektiv. Varken patriarkala eller statliga strukturer finns oberoende av våra handlingar, utan skapas och upprätthålls genom det folk gör.

I ett svar på Hays artikel menar Bob Jessop att Hay gör en felaktig spegling av filosofisk realism, eller kritisk realism som Jessop föredrar att kalla det. Kritisk realism utgår från att reella mekanismer leder till effekter som är aktuella, vilka kan studeras empiriskt. Därmed behöver inte den kritiska realisten hävda att det bara finns en mekanism, en fullständigt sammanhållen struktur, en enhetlig stat eller ett fullständigt sammansvetsat patriarkat där bakom, utan kan mycket väl hävda att flera olika mekanismer kompletterar varandra.

Jessop menar att det finns en fördel i att utgå från statsmakt snarare än staten och att ett sådant fokus hade gjort det lättare för Hay att komma fram till den beskrivning av staten som de båda delar. Staten är här ett slags strategisk terräng som utgörs av en mångfald av institutioner, såväl den polis som registrerar offer för patriarkalt våld som diskrimineringsombudsman. Idén om statens natur och syfte har direkt inverkan på hur olika aktörer handlar för att framstå som en enhet. Den som kritiserar polisens fasoner som olagliga eller odemokratiska när de har gått över gränsen, erkänner en viss splittring i statsmaskineriet, men eftersträvar att övervinna den genom att framhålla de enhetliga idealen. Andra förnekar istället att något övertramp har gjorts och framhåller på så sätt precis samma totala statliga enhet som de kritiker som hävdar att övergrepp ligger i statens natur. Staten är här en strategisk terräng där olika aktörer har olika syften, metoder och mål som alla påverkar möjligheterna för att staten ska framstå som enhetlig.

Här kan vi börja ana en grundläggande skillnad som gör att vi, till skillnad från Hay, inte kan applicera samma filosofiska analys på både stat och patriarkat. Utövandet av statsmakt döljs i viss mån av att vi ser staten som en enhet, medan patriarkatet skyddas genom att enheten förnekas. När svenska poliser agerar som en del av staten för att registrera offer för patriarkalt våld, romer eller andra, så osynliggörs deras maktutövande av idén om statens natur och syfte. (De flesta utgår från att statliga apparater som polisen inte ständigt går emot de lagar som riksdagen har satt upp.) När de upptäcks framträder en spricka i staten som hela tiden fanns där men som doldes av den idé som sa att staten drar åt ett håll. Patriarkatet lyfts däremot inte fram för att dölja eller förvränga maktrelationernas verkliga utseende, utan förnekas istället.

Enligt Michel Foucault är staten verklig, men en så kallad transaktionell verklighet. Vi agerar och tänker på ett sätt som får staten att avteckna sig inför oss, och plötsligt tycks det vara just staten som möjliggjorde alla de där politiska och administrativa händelserna. Men om vi inte hade utgått från staten i första rummet så hade det aldrig funnits någon stat. Patriarkatet är dock knappast en transaktionell verklighet eftersom patriarkatskramare snarare tonar ner det än lyfter fram dess existens. Istället genomsyras flera av de företeelser som Foucault analyserar som transaktionella verkligheter av könsmakt. I nästa inlägg tänkte jag titta närmare på den saken, och framför allt börja skrapa lite på det kriminologiska tänkandet i det så kallade kvinnoregistret.

 

Av: Tofft

 

Källor

Hay, Colin, ”Neither real nor fictitious but ‘as if real’? A political ontology of the state” The British Journal of Sociology 2014 Volume 65 Issue 3

Jessop, Bob, ”Towards a political ontology of state power: a comment on Colin Hay’s article” The British Journal of Sociology 2014 Volume 65 Issue 3

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 18 januari, 2015 by in Familj&Stat and tagged , .

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Twitter

@raljera på twitter
Follow Tankesmedjan RaljeRA on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: