Tankesmedjan RaljeRA

Den kristdemokratiska familjekroppen

Helig familj

Som en del av mina efterforskningar kring vad som står på spel i den samtida familjepolitiken tänkte jag göra en serie analyser av de svenska riksdagspartiernas utgångspunkter. Det kan ju kanske också passa fint inför det kommande omvalet. Först ut är Kristdemokraterna, inte för att ett parti som väger på fyraprocentsgränsen är väldigt intressant parlamentariskt sett, utan för att jag tror att de reflekterar intressanta slitning i både den borgerliga idétraditionen och den svenska politiken.

I texten Sverige – världens bästa land att växa upp i ger KD uttryck för sina familjepolitiska visioner. Några av grundpelarna är en trygg familjeekonomi, familjernas (val)frihet, kvalitet i barnomsorgen och mer tid för barnen. Texten citerar Robert Putnam som menar att ju mer tid föräldrar tillbringar med sina barn, desto bättre chanser har de i livet, och Andreas Schleichers forskning som visar att barn vars föräldrar läser för dem i tidig skolålder har bättre resultat.

Vi kan säga att tidiga investeringar i barn, inom ramen för familjen och föräldrarnas fria val, är nyckeln till ett bättre samhälle. Ett viktigt begrepp när vi vill koppla samman kristdemokratisk familjepolitik och den liberala traditionen är därför humankapital. Genom att analysera människors kapaciteter i termer av humankapital kan nyliberalismen vidga den logik som finns i konkurrens och marknadens spel, så att den gäller i princip alla livets områden. Varje människa har kapital i sig själv i form av kunskaper och förmågor. Investeringen i individens kapital börjar redan under uppväxten, när föräldrarna satsar både tid och pengar i att stötta det lilla barnets utveckling.

Men samtidigt som humankapital tycks vara en bärande logik i den kristdemokratiska världsåskådningen, så finns där också något som inte verkar stamma från en nyliberal tanketradition. Barnens välmående är i sig en utgångspunkt och att barn idag inte mår ”så bra som de har det [materiellt sett]” blir till en av de grundläggande motivationerna för en politisk förändring. Eftersom samhällsutvecklingen kan leda till stress och skada för mänskliga relationer så bör alla politiska beslut ”analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för familjer och nära relationer på samma sätt som man idag beaktar bl.a. miljöaspekter.”

Familjerna blir här till en bro mellan den ekonomiska och den psykosociala problematiken. Barn till ensamstående, påpekar KD med hänvisning till Charlotta Levay, löper tre gånger större risk att bli socioekonomiskt utsatta än barn till samboende. Förmodligen tänker de också att två föräldrar har mer tid för ett barn än vad en ensamstående förälder har. Och detta hjälper inte bara till som en investering i humankapitalet utan även i det psykiska välmåendet. Vid ett första ögonkast tycks kontentan vara att alla barn har rätt att bli investerade i. Men för att den kristdemokratiska politiken ska kunna hålla ihop måste familjen se till att investeringar leder till inte bara vinst utan också välmående. Vinst och välmående måste förmås till att bli två sidor av samma mynt. (En mer renodlat nyliberal syn skulle förmodligen anse att ett fullt optimerat system skulle leda till välmående per automatik, och att alla försök till att sätta upp välmående som ett statligt definierat mål bara leder till sorgeskapande överstatlighet.)

Det kristdemokratiska dilemmat är att vinsten och välmåendet hela tiden hotar att separera, eftersom de definieras separat. En särskilt känslomässig och relationell vändning tar humankapitalet i barnomsorgspolitiken. För de minsta barnen är det arbetet med anknytning som ska stå i centrum, menar KD, och inte kunskapen. Detta signalerar ett missnöje med den gemensamma, borgerliga skolpolitiken. Samtidigt riskerar det gränslösa arbetslivet att gå ut över familjelivet, vilket leder till stress, sämre mående och naturligtvis otillräckliga investeringar i den unga generationen. Här stöter spänningen mellan familj och ekonomi på ännu ett hinder. KD menar nämligen att lagen inte kan komma åt problemen och tillsammans antyder deras motivering och lösning att det är den nyliberala doktrinen som går segrande ur kampen. ”Regleringar [av hur arbetet stör familjerelationerna] skulle sannolikt försvåra såväl för företagande som familjeliv.” Vägen till ett bättre arbetsliv, som inte skadar familjerna, ska istället gå genom mer forskning på dagens samhällsproblem. Vi ska så att säga inte reglera bort problemet utan investera bort det.

Familjen är mekanismen som ska hålla samman samhällsteorin. Men familjen är inte bara ett faktum utan också något som måste bevaras aktivt. Det är en verklighet som måste skapas och upprätthållas med riktad politik. Familjen ska till exempel stärkas med proaktiva insatser, såsom mer och bättre familjerådgivning som ska erbjudas på ett tidigt stadium, innan konflikter har skapat låsningar. Syftet är att par ska vilja fortsätta leva tillsammans men även för de föräldrar som väljer att separera kan rådgivning vara ett sätt att bli bättre på att samarbeta. Här blir ”par” och ”föräldrar” synonymer, vilket signalerar att tvåsamheten inte är viktig i sig själv, utan bara i relation till barnen.

KD nämner ibland ”nära relationer” men all politik kretsar kring föräldrapar och deras barn, även när de har skilt sig. Ensamstående föräldrar nämns som ett problem som måste motverkas till exempel genom familjerådgivning men för föräldrar som redan är ensamma lyser de tydliga åtgärderna med sin frånvaro. Det är därför inte helt korrekt att tänka politiken som baserad på varje barns rätt att bli investerat i. Kristdemokraternas program handlar snarare om varje familjs rätt att investera i sina barn – det är familjernas frihet som är det viktiga. Och för att den friheten ska kunna hålla samman sprickan mellan välmående och investeringar så måste familjen aktivt formas genom statlig intervention.

I min analys av incestpolitiken på Relationsinstitutet identifierade jag en familjekropp i de politiska resonemangen. Familjen är enligt det svenska incestförbudet en biologisk kropp som måste bevaras frisk och sund. När kristdemokraterna pratar om barn men menar kärnfamiljer kan vi se hur familjekroppen avtecknar sig i politiken och när de pratar om en politik som ska stärka familjerna ser vi hur de aktivt eftersträvar att bevara familjekroppen sund. Men för att verkligen få en känsla för deras perspektiv behöver vi vända oss till symbolfrågan incest/blodskam.

I en tio år gammal motion menar sju kristdemokrater att incestlagen ska fortsätta ses som ett förbud mot inavel och som ett övertramp mot sunda familjerelationer. Men de påpekar också att arvsrätten skapar en beroendeställning mellan föräldrar och barn, även adopterade. Att motionen nämner beroendeställning antyder att de tänker i termer av övergrepp – alltså utnyttjande av ett vuxet barns beroendeställning för att få sex. (Något som på ytan kan verka frivilligt men som signalerar en osund maktrelation.) Utan att förtydliga sambanden vill de sju kristdemokraterna sedan ha en beredning för ett utökat förbud. Sex mellan föräldrar och barn av samma kön ska förbjudas, samt mellan föräldrar och barn i adoptivrelationer.

Stycket i motionen är kort och vi kan inte dra några helt säkra slutsatser, men det tycks mig som att KD försöker bromsa den utveckling som jag har pekat på i min tidigare analys. Sammanblandningen av arvsgenetik och socialetik antyder att familjen även för KD är en biologisk kropp. Men argumentet om arvsrätt gör att KD kan förorda en vidgning av incestförbudet, och ändå försöka bevara familjekroppen. Många andra vill vidga incestförbudet så att samma regler ska gälla för både homo- och heterosex. Detta skulle sätta de sexuella begären och praktikerna i centrum, istället för den nu dominerande familjekroppen. Men genom att stipulera arvsrätten som ett argument om beroendeförhållande, kan KD behålla resonemanget kring den gamla familjekroppen, och bara lägga till ett par förbud mot frivilligt sex mellan föräldrar och vuxna barn.

Sammanfattningsvis sätter KD ett enormt hopp till familjekroppen. Det är den som ska förmå drömmen om utveckling och ekonomisk vinst att bli förenlig med sunda relationer, hur svårt det än kan tyckas ibland. Därför måste den hållas livskraftig genom aktiva politiska insatser. Familjekroppen är inte given på förhand, utan är en effekt av relationen mellan medborgare och stat.

Av: Tofft

Bild: Den heliga familjen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 27 december, 2014 by in Familj&Stat and tagged , , , , , .

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Twitter

@raljera på twitter
Follow Tankesmedjan RaljeRA on WordPress.com
%d bloggare gillar detta: